Hoppa till sidans innehåll

Följ sidan "Massor av fakta om Kinnekulle"

Fyll i namn och e-postadress nedan för att följa denna sida. Ett e-postmeddelande kommer då att skickas till dig när något nytt publiceras på sidan.

Massor av fakta om Kinnekulle


HISTORIAN OM KINNEKULLE UTSIKTSTORN, OCH DIVERSE UPPGIFTER OM HÖGKULLEN

Av Bertil Ström.

 

 

 

Vårdkase

På "Kullens" topp stod i forna dagar så kallade "vårdkasar", stora vedhögar som skulle antändas vid ofred för att varna befolkningen. Att detta verkligen fungerade och att det sågs över stora områden fick man bekräftat på sjuttiotalet då det gamla utsiktstornet brann ned, det syntes milsvida omkring, så nog var det en bra placering för en vårdkase på toppen av "Kullen", den varnade folk fjärran från "Kullen" i god tid. Kedjor av "vårdkasar" fanns runt om i vårt land, och då man kunde se närmaste kase tändas på, så tände man sin egen, på så sätt gick larmningen mycket snabbt. Under början av 1700-talet blev dock kasen på "Kullens" topp nedriven, till allmogens stora förtret, istället uppfördes ett hus som av allmogen blev kallat "apehuset". Men natten före påskafton 1741 sopade en orkan med sig denna byggnad som totalförstördes. Helst ville gemene man återuppföra den urgamla symbolen för vaksamhetvårdkasen".

 

TEXT FRÅN DOKUMENT:

 Denna högd (Högkullen på Kinnekulle) har, isynnerhet varit passande för vårdkasar, hvilka antändes för att tillkännagifva fiendens ankomst. En sådan vårdkase har ock varit på Kullen tills i början av 18:de seklet, men hvilken ÖfversteLöjtnantskan Maria Nackrey på Hjälmsätter år 1731 förvandlade till ett prydligt åttakantigt hus med torn, kalladt: Mariehus, af Allmogen: Apehus, i afsigt att tjena till hviloställe eller lusthus för dem, som besökte Kullen. Det gjorde tjänst i flera år; men emedan det hela tiden stod utan fönster och dörrar, blef det 1741 om natten före påskdagen (icke utan särskild uttydning af de vidskeplige) af någon stor orkan kullkastadt. Det är blott på 4 ställen, som högkullen med någorlunda beqvämlighet kan bestigas; desse ställen kallas kast eller fall.

 

Utsiktstornet

Tornet byggdes 1892 med Fritz von Dardel som arkitekt (f i Schweiz), g m dtr till baron Nils Aug Silfverskiöld på Råbäck. Tornet bran dock upp 1982.

Det nya tornet som är en kopia invigdes 9/7 1983,  tornet har 117 trappsteg, övre plattformen är 325 m ö h, 280 m över Vänern, 21 m ö marken. Tornet 22,5 m högt, träklädd stålkonstruktion.

 

Drottningstenen.

23/7 1814. Hedvig Charlotta gick bara från Kullatorp och upp. Maken Karl XIII hade dagen innan rest via Kinnekulle för att med flottan inta Norge. Kronprinsen Carl Johan (Bernadotte) belägrade Fredrikshald. Den 23 juli kom drottningen över Valle härad, Axevall och Husaby direkt till Kullatorp. Från landsvägen till Kullatorp kuskades hon av baron C.G.Fock på ”en väg, där ingen förr kört med så stort åkedon”. Hon var dessutom beledsagad av kammarherre Ehrenborg, grevinnorna Taube och Ruth samt livmedikusen Doktor Pontén, "en medbragt ländstol begagnades derföre, buren af fyra bönder". Efter nedstigandet åts middag på Hellekis. Vid K Karls återkomst från Norge efter lyckligt slutat krig restes stenen den 23 september. (Strömbom och Kinnekullebygd p 45).

 

På stenarna nedanför finns inristade bl a Oscar Fredrik 24/5 1849, Carl 7/6 1844 och Carl 1/6 1884. Senare kungars namn finns inristade i en häll strax SO om utsiktstornet vid ett bord.

 

Den i förtid senile, - redan 1810 var han mycket svag och alltmera förvirrad -  på konseljerna ofta djupt sovande, 65-årige Karl XIII blev så uppiggad av krigstankarna att han insisterade på att få leda den svenska flottan i drabbningen mot Norge – vårt lands sista (?) krig. Han leddes av två hovmän och under dånande salut varsamt ombord på linjeskeppet ”Gustaf den store” i Strömstad. Den 26 juli öppnades kriget med att den kungliga svenska flottan öppnade eld. Den 14 augusti, efter 19 dagars krig, gav norrmännen upp. De svenska förlusterna uppges till totalt 125 stupade.  [Unionsupplösningen med Norge skedde 26/10 1905 – ensidigt norskt besklut om upplösningen togs 7/6 1905]

 

Minnessten

Natten 28/29 aug 1944 störtade ett brittiskt passagerarflygplan av typen Lodestar tillhörande BOAC (British Overseas Airways Corporation), som startat 28/8 kl 20.53 fr Bromma med 12 unga norrmän + 3 besättningsmän. Planet var på väg till Leuchars i Skottland men hamnade i ett oväder, fick avbryta flygningen och försökte ta sig till Torslanda för att landa. Av någon anledning kraschade det rakt in i på toppen av berget, missade med en hårsmån utsiktstornet och plöjde upp en bred gata i skogen när det slogs i spillror och fattade eld.  11 personer avled varav en flicka. Jordfästning i Lidköping 4/9. Minnesmonumentet restes 1945 av Danmark, Norge och Sverige. Symboliken i detta är följande:

- 15 stenar i varje pelare motsvarar antalet passagerare

- 11 stenar som tak är antalet som dog i kraschen

- 4 hörnstolpar symboliserar antalet överlevande

- 3 basstenar står för Danmark, Norge och Sverige.

(Tidskriften Kontakt nr 50, skriven av Bo Widfeldt). 

 

Ordenskors på Kullen  (från Hällekiskuriren 2000-03-20)

Märke i järn med runtecken står på en liten höjd väster om utsiktstornet. En skylt sitter på korset och på den står det följande:

Svarta Örns orden reste den 7 juli 1946 detta kors vid Utsiktstornet på Kinnekulle för att befästa Ordens verksamhet och starka förankring i Sverige.

 

Två av runorna är riktiga men den tredje är det tveksamt om det är en runa. Runan S är den längst uppe till vänster, och runan O är den som är underst, men vad är det för tecken som är längst upp till höger. Det naturliga vore att det skulle vara ett Ö, för då skulle tecknen bilda SÖO, förkortningen till Svarta Örns Orden, men det finns inget Ö i runalfabeten.

 

Ett liknade tecken som det på ordenskorset är Lothringenkorset, ett emblem för hertigarna av Lothringen på 1400-talet. Det var även en symbol för franska motståndsrörelsen under andra världskriget. Runtecknen S och O står säkert för Svarta och Orden eller Örn, men om man skall följa ordföljden och tecknen på korset så måste Lothringenkorset på något sätt symbolisera ordet örn. 

 

Svarta Örns Orden finns i södra och mellersta Sverige, bl.a. i Lidköping, den grundades 1903 i Göteborg av en man vid namn Hellstenius. Man arbetar med karaktärsdaning utifrån en kristen-etisk grundsyn. Enligt legenden går ordens historia tillbaka till 1600-talet, då franska protestanter åkte med båten ”The Black Eagle” (Svarta Örnen) till Amerika tillsammans med européer från hela Europa, däribland svenskar. Orden är grundad i Sverige, men påstås ha fått sina ritualer från ättlingar till dem som var ombord på skeppet. Ordens grundare Hellstenius skulle under 1890-talet ha träffat på en amerikansk sjöman ombord på ett skepp, denne skulle ha berättat om den orden som skulle ha bildats ombord på skeppet ”The Black Eagle”.

 

Kullatorpsborrningen:

Järnrör i cement bortom kaffestugan i riktning mot en lada (Skagenborrningen på betydligt lägre nivå). Borrningen av rent vetenskapligt geologiskt syfte -  troligen det första i vårt land i sitt slag.[Detta är inte sant - syftet var att finna bentonit men, det tystades ner under pågående krig!] (jag har beskrivningen: Wearn m fl 1948!) Borrning 257,12 m ö h,  25 m NO Kullatorps källa i blottad skifferhäll 6,24 m över källan, 88,66 m djup. Borrhålet, som utfördes 5/6 – 26/6 1944,  gjordes 88,66 m djupt. Man hade då nått ner i höjd med nivåer i övre delen av Norra Skagenborrningen och nådde alltså med botten av hålet litet lägre än landsvägen på västra sidan. Vattenföringen i källan vid borrningen var 600 l/t = 17 l/s vilket enligt Chester verkar mycket. Enligt Harry Bergqvists bok kvarstår ett järnrör i cement i hällen, som är belägen bortom kaffestugan vid Kullatorp i riktning mot en lada. Tage Claesson 0510-40127 vet en del bl a att det nog inte var så att Kullatorpsborrningen enbart var av vetenskapliga skäl. Det var mycket hemligt med bentonitfrågan under kriget, hela Högkullen var inmutad. Rune Magnusson, Stenhuggaregården Västerplana drev ett bentonitbrott här alldeles vid festplatsen Skogslund nedanför kaffestugan (scoutstugan) och en grop skall finnas kvar.

 

Där kaffestugan fanns var tidigare ett torp Klackatorpet som hade 2-3 kor och åkrar på planmarken ovanför Kullatorpsstugan. I detta torp bodde Klingspors skogvaktare, mellan Prinsessbacken och scoutstugan?, Prinsessvägen finns här också

 

En annan Kullatorps källa finns mellan Korstorp(Molins) och Kullatorp

 

(Skagenborrningen var i Landströms äng och röret gav artesiskt vatten  - 1 m över röret! - till torpet Nordskagen. Röret är nu borta, avrostat)                    

 

Prinsessvägen

Prinsessvägen är uppkallad efter prinsessan Ingeborg gift med prins Carl hertig av Västergötland som gjorde en ”eriksgata” 1902. Hertigparet kom till Råbäcks station med tåg där de togs emot av friherren och friherrinnan Klingspor m fl. Efter besök i Munkängarna och lunch på Råbäck fortsatte man upp mot utsiktstornet. Färden gick över en ända fram till trapporna vid högkullen nyanlagd väg, vilken med prinsessans medgivande nu döptes till Prinsessan Ingeborgs väg. Efter återkomsten till Råbäck gav friherre och friherrinnan Klingspor middag för omkring 30 personer (Sjöcrona, C.H. Ungdomsminnen. Göteborg 1941). Enlig Tage Claesson är prinsessvägen den som går från nuvarande rastplats öster om stora brottet via Lukastorp upp till mitt emellan Kullatorp och Kulladal, därefter t h mot Kullatorp och halvvägs dit t v upp mot övre vägen. Denna väg användes också för motortävlingar då det var massor av åskådare längs vägen!

 

Kullatorp

Huset, tidigare skogvaktarbostad och kaffestuga ägs av Skara stift och arrenderas av Svenska Kyrkans Unga i Lidköping. Kontaktperson: Lars-Anders Ek 0510-25521 0740-224979

 

”Skidstugan”

Klubbstugan mellan Kullatorp och Salen disponeras av Lidköpings Scoutkår. Kontaktperson: Mikael Andersson 0510-20292

 

Andrées grävning:

(Holm/Munthe 1901:) Diabasbäddens kontakt med underliggande skiffern har kunnat iakttas endast på ett ställe, nämligen strax invid Kullatorp, där öfveringenjören S A Andrée för några år sedan själf gjorde en inschaktning vid diabasväggens fot just i ändamål att blotta nämnd kontakt. Själfva kontaktytan hvilken ännu är synlig på en sträcka af 3 till 4 m, är mycket jämn och bestämd samt sammanfaller med en skiktyta hos skiffern. Invid kontakten är denna något tunnskiffrigare och äfven något ljusare än vanligt, diabasen åter är dels något tätare än eljest, dels ock något starkare förklyftad. Kontaktytan ligger 276,4 m ö h.

 

Diabasens högsta punkt 306,9 m. Övre graptolitskifferns gräns till diabasen i inschaktningen öster om Kullatorp (”Andrégrävningen”) är på 276,4 m.ö.h.

 

Holms siffra (1901) anger inte triangelpunktens nivå utan "högsta punkten (enligt avvägning av generalstaben) 306,9 m".

 

För de nivåer som anges i Holms beskrivning anges att avvägningarnas utgångspunkter huvudsakligen är en del av de av löjtnant F.R. Löwenborg, vid inmätande av de på Skaraborgs läns hushållningssällskaps bekostnad utförda höjdkurvorna, avvägda fasta punkterna.

 

Ekonomiska kartan anger triangelpunktens nivå till 305,6 m vilket säkerligen är korrekt. Generalstabskartan anger två triangelpunkter varav den västra är 301,95 m.

 

Triangelpunkten +305,8 m i RH 70 har beteckningen 783920 hos Lantmäteriet och koordinaterna X = 6499 914 resp. Y = 1360 566. Punkten mättes 1923 men har senast mätts om 1963 och markeras av en inhuggen triangel i berget. 112 m VNV finns en punkt från 1877 som består av två järndubbar.

 

Gränsen mellan retiolitesskiffern och diabasen i Andrées inschaktning ligger enligt Holm på 276,4 m.

 

Då vi Bengt Erik Askerlund och jag m.fl.) 2000-08-05 blottade kontaktytan mellan skiffern och diabasen i Andréeschaktet fann vi att kontaktytan enligt vår avvägning ligger på 279,68 m. Detta är 3,28 m högre än vad Holm angett. Vi fann således att diabasen är 3 m tunnare än som tidigare uppgivits.

 

Skillnaden mellan de båda triangelpunkterna 305,6 och 279,68 är 3,65 m. Det ligger snubblande nära att anta att Holm hade fel triangelpunkt som utgångspunkt vid din avvägning!

 

Vi kunde kanske använt en annan utgångspunkt också för avvägningen:

I redovisningen för Kullatorpsborrningen anges att borrningen skedde på nivån 257,12 m. Detta är enligt redovisningen 6,24 m över Kullatorps källa. Det innebär att Kullatorps källa (den södra!) ligger på 250,88. Att vattennivån i källan skulle ha ändrat sig sedan dess är knappast troligt. Jag har förgäves letat i redovisningen efter vilken utgångspunkt man haft för sin avvägning med två decimaler!

 

Sven Lundström Stiftelsen Grännamuseerna brev 950307, vet inget, hänvisar till Göran B Nilsson, Tema Teknik och social förändring, Universitetet, 581 83 LINKÖPING, brev 950310, som inte heller vet mera än att då Andrées resa blev uppskjuten ett år han hjälpte sin geologiske vän docenten Gerhard Holm 1896 {detta kan inte vara riktigt eftersom André under juni-augusti 1896 var på sin första resa till Danskön!} att frilägga gränsytan mellan diabasen och lerskiffern. Enligt Nilsson skulle detta skett genom sprängning och att platsen sedan dess kallas  "Sprängasta´n" eller "Sprängsta höla". Nilsson hänvisar till att kanske Holms omfattande brevsamling på Vetenskapsakademien kan ge något, 08/6739500.

Harry Bergqvist talar om S A Andrees sprängstenar.

Enligt Tage Claesson ligger grävningen på stiftets mark. Inger Larsson på kommunen vet om markbytet. Lars Stenerås, stiftet kan ge besked.

 

Tage Claesson har en gammal anteckning från en som var med och sprängde åt Andrée. Han var sprängare vid kalkstensbrottet. Här användes svartkrut, förmodligen bara en ”salva” och antagligen en lördag. (990928). Dagen för arbetet var säkerligen den 17 augusti 1895.

 

Salomon August Andrée, f 18/10 1854. Fadern apotekare i Gränna. Jönköpings HAL 1866(HT)-1870(VT), inskrevs 1871 vid Stockholms Tekniska Institut (senare KTH), examen 1874. 1880 assistent på Högskolan. 1882-83 Spetsbergenexpedition. 1884 t f överingenjör vid Patentbyrån, 1885 ordinarie där.  11/7 1897 med Örnen mot Nordpolen. Återfynd 6/8 1930.

 

Den 3/8 1824 var Jöns Jacob Berzelius, ”den moderna kemins fader”, på Kinnekulle och skriver i ett brev till Carl Palmstedt bl.a.: ”Vädret var vackert, föga blåst och sällskapet muntert. Kullen består af basalt, så vulcanisk som någon annan. Den skiffer på hvilken den hvilar är öfverst grå och utan allt brännbart, förmodligen deraf at det kolhal­tiga af basaltcourantens hetta utbrändt det. Toppen af Kinnakulle är en stor plan, beväxt med skog, har åboer, sanka mossar, med et ord, liknar i allt en vanlig skogshage. Det är endast i bräddarna man kan åtnjuta den stora och förträffliga utsigten.” Trofast, Jan (utg.): Brevväxlingen mellan Jöns Jacob Berzelius och Carl Palmstedt. Utg av Kungl. Vet.akad. Lund 1979. Del 1.

 

Gränsstenar.

Nära Högkullen finns två gränsstenar i gränsen mellan Medelplana och Österplana socknar. Den sydligaste sydost om Salen är på kartan angett som Jättehuvudet. Detta är en tidig felskrivning för Jättehävet = Jättekastet p gr av att gränsstenen ligger nära (eller är det själva gränsstenen?) ett flyttblock. Stenen av sandsten (? enligt annan uppgift grå kalksten) 1,4m hög, 0,6 m bred (NNV-SSÖ), 0,15 m tjock. Texten på västra sidan är Medelplana sochn 1663 samt en fyrkant och 1939. På östra Österplanna sochn 1663. (Fornlämning nr 2 Österplana socken)

 

Strax väster om och på nordsidan av uppfartsvägen till utsiktstornet och master + anläggningar finns en gränssten kallad "Korsstenen". Den består av två flata stenar på kant nedgrävda i jorden. På dessa lades en sten så att det bildades liksom en stenbänk. På översidan inristades att kors - en slags trollformel för att skydda stenen  -  ingen vågade flytta en sten med ett kors på!

 

Fornborgen

Jättehuvudet är krönet av brant moränhöjd. Fornborg 45x25 m (NNO-SSV). Begränsad av branta sluttningar mot alla sidor. Utrasade stenmurar. I krönplatåns kanter är runt hela borgen en ställvis otydlig mur 1-3 m bred och 0,2 – 0,5 m h av 0,5 – 2 m st stenar. Muren har delvis antydan till skalmur i Ö och V långsidorna. Genom borgen är sentida hägnadsmurar upplagda i huvudsakligen N-S (se raä nr 2 gränsstenar). Borgplatån är delvis belamrad med flyttblock. Beväxt med stora granar och lövsly.

 

Detta område kallas enligt Arthur Andersson, Hällekis, Jättehuvudet eller Jättehävet. En jättekvinna skall ha ämnat kasta sten på Husaby k:a men hennes förkläde höll ej och stenen trillade till marken på denna plats. (Fornlämning nr 41 Österplana socken).

 

Stora Salen

Fossil åkermark. Flack platå på sluttning av berg mot V. Hagmark. Inom området 110 x 100 m (N-S) är ett 20-tal lätt ryggade åkrar. Dessa är 90 – 100 m l (Ö-V), 3,5 – 6 m br och 0,1 – 0,2 m h. Området är bevuxet med några små enbuskar och i NNV hörnet är ett odlingsröse. Området med fossil åkerkaraktär fortsätter 200 m mot N. Här har dock åkrarna en delvis annan karaktär, de är bredare med djupare diken mellan. Området är beväxt med gran. (Fornlämning nr 57 Medelplana socken)

 

Kinnekullegården

Redan 1959 ansåg man att Kinnekulle var försummat i turistsynpunkt, och man frågade sig då om "Högkullens restaurantbolag" var utopi eller realistisk verklighet. Nog borde man kunna bygga något i stil med Alphyddan i Skövde, och erbjuda en utsikt som var ett strå vassare.  Planerna gick vidare och man inriktade sig nu på en anläggning vid Högkullens södra parkeringsplats, skisser togs fram och skånska Cementbolaget i Hällekis ställde sig villiga att ge stöd. En interimsstyrelse bildades för att få till stånd en lokalavdelning av Skid- och Friluftsfrämjandet på Kinnekulle, därefter skulle man försöka bygga någon form av turist- eller sportstuga på Högkullen. Alla var inte glada åt förslaget om en byggnation, insändare i lokaltidningarna talar bl.a. om "vandalisering av Högkullen", störande motorljud och "ett stycke av Västergötlands natur som kommer att duka under" och en "friluftsidyll fattigare".

 

I slutet av december 1959 började planerna på en friluftsgård att ta allt fastare former, en skiss på anläggningen presenterades, en tvåvåningsbyggnad i rustik form, med timrad överdel och reveterad underdel, storstuga i övervåningen med öppen spis och servering, undervåning med öppen spis, bastu, omklädningsrum, rum för skidvallning mm. I oktober 1960 fick man 35 000 kronor av Statens Fritidsnämnd som en grundplåt. Två månader senare beviljade Kinnekulle kommunfullmäktige 40 000 kronor till den planerade fritidsanläggningen. Skånska Cement bidrog med 20 000 kronor och ett löfte om att billigt stå för planering av marken, vatten, avlopp och el. Stadsfullmäktige i Lidköping gav ett anslag på 10 000 kronor i januari 1961, en tredjedel av det man sökt, och nu beräknade man att den totala kostnaden för uppförandet av anläggningen skulle komma att kosta ca 170 000 kronor. Efterhand strömmade det in pengar från olika håll. I november 1961 var ritningarna klara, man hade då också fått in sammanlagt 150 000 kronor. I början av februari 1962 skrev kontrakt med byggnadsfirman Helge Gustavsson i Götene om ett uppförande av Kinnekullegården. 1 oktober skulle anläggningen vara klar att tas i bruk. Priset på bygget hade nu stigit till 290 000 kronor, 120 000 kronor dyrare än ursprungsberäkningarna.

 

14 mars 1962 höll man taklagsfest. Då hade regeringen beviljat ett tilläggsanslag på 40 000 kronor. I december började byggnaden bli klar, kostnaden hade nu sjunkit till 212 000 kronor. En inofficiell invigning hölls strax före jul och man öppnade för allmänheten på nyårsafton. Konditor Bertil Garström kom att bli den först att driva Kinnekullegården. Den officiella invigningen av Kinnekullegården förrättades den 16 januari 1963 av Skid- och Friluftsfrämjandets ordförande Bo Eklund som då överlämnade skidfrämjandets fana till folkskollärare Tore Häller som varit den drivande kraften vid Kinnekullegårdens tillkomst. (se VgB 1963:218)

 

17 augusti 1973 utbröt en ödeläggande brand på Kinnekullegården. I ruinerna fanns bara källaren kvar med bastu, pannrum och skorsten. Orsaken blev aldrig riktigt klarlagd. Anläggningen var dock försäkrad och man började nu diskutera en återuppbyggnad, men idéer fanns att bygga upp Kinnekullegården på en ny plats, Stora Salen nämndes i samanhanget. Den 17 januari 1976, exakt tre år efter branden, kunde Kinnekullegården återinvigas. I slutet av 1980-talet byggdes delen med panoramafönster till och ett naturrum inrättades i bottenplanet, vilket under senare år kom att inhysa en turistbyrå som år 2000 flyttades till Husaby. Under årens gång avlöste sen olika innehavare varandra för att driva anläggningen.

 

NLT 18/10 2000: Kinnekullegården ägs av en stiftelse med företrädare för Friluftsfrämjandets Kinnekulleavdelning och Götene kommun. I mitten av 1970-talet förstördes byggnaden av en brand. Den byggdes dock upp av främjandet. Senare bildades stiftelsen. Under den tid Börje Jacobsson arrenderade Kinnekullegården lät han göra en omfattande tillbyggnad 1989-90. Nuvarande krögaren Erland Olsson och hans sambo Carina Kjellkvist tog över som arrendatorer 1/4 1996. Arrendeavtalet är på tio år men Erland Olssons svåra problem med ryggen och sjukskrivning sedan början av 2000 gör att han nu sagt upp avtalet med stiftelsen. Ordförande i stiftelsen är Olof Jansson och ordf. i främjandets Kinnekulleavdelning Marianne Lenhult. Stiftelsen har i dag ett lån på Kinnekullegården på 2,7 mkr som avser kostnader för tillbyggnaden för tio år sedan.

 

8/3 2002 skrevs hyresavtal på tre år mellan Stiftelsen Kinnekullegården och krögarparet Björn och Kristina Lindbergh, Vin och Pimpinella, vilket även innebär möjlighet att köpa loss Kinnekullegården efter avtalstidens slut eller tidigare. 1/4 tog man över verksamheten, som öppnades 1/5. Friluftsanläggningens saga är därmed all och ersätts nu av en renodlad restaurangverksamhet.

 

2007 köptes Kinnekullegården av bröderna Eriksson och deras söner. De driver även cateringsfirman Köttex.

 

Stenåsen, ”Sprängesdalen”

"Sprängesdalen" eller "De dödas dal" omnämns av Österplan i hans avhandling om Kinnekulle redan på 1600-talet! [Enl brev fr Verner Lindblom 850104]     

 

Sprängestads håla "der med volkanisterna kratern varit" omnämns i J W Snellmans Det går an. 1840 (Kanske också i C J L Almqvists: Det går an.1838). Se: Kinnekullebygd sid 52

 

Lindskog, P.E., Skara stift 1812-16. Ed 1985.

p. 92: Denna Klef tilskapas af ofantliga och med hvarandra ifrån norr till söder jämnlöpande åsar, som på östra och västra sidorne liksom omfatta högsta kullen, der äfven deras lodrätta högd är störst. På norra sidan sker åsarnes afsluttning mera tvärt och stupande. På mellanrummet, som desse åsar på södra sidan innesluta, ligger  1) stenåsen, som häftar vid högkullen och afsöndras från västra långåsen med en djup men smal dal och mosse, bekant under namn af Medelplanas Sprängesdal; 2) ofantliga bergskullar, bestående af hiskeliga stenkastningar, sammanvräkte till en förundransvärd högd på ena, och försänkte i afgrundsdjupa dalar på andra samt utbredde i åslika sträckningar på tredje stället o.s.v. Trakten kallas på Allmogens språk knultarne, emillan hvilka och östra långåsen träffas 3) Österplana Språngesdal, som börjas med en, efter föregifvande, bottenlös mosse. Den på västra åsen är mäst uppodlad till åker och kallas Medelplana sal till skillnad från den östra åsen, som kallas Österplana sal.

 

Västergötland. Bidrag till landskapets kulturhistoria och naturbeskrivning. B 8. Österplana c 1790.

p. 64: Spetsen af Kinnekulle, ungefärl. ¼ mil i pereferie, är öfveralt bevuxen med skog, mäst Gran och något Furu, samt liksom mossaktig mark, och straxt dervid grufveliga iholigheter emellan Berg, Stenar och Högder, Knultarne kallade, hvaräst Gräfsvin uppehålla sig. Vägen dit är ganska besvärlig ej annat än en gångstig ehuru den köres ibland om vintren. Prospecten och Vuen är rätt behaglig.

-------------

Jag gick 1999-10-30 från radarantennerna på högkullens södra kant österut och kom in i ett märkligt ravinsystem som måste vara Sprängesdalen. Massor av stora diabasblock på båda sidor och mycket svårforcerat. Bör kollas men det är nog ingen tvekan att sprängestaden hetat sprängsdalen och att den inte har med den stora gropen mellan drumlinerna att göra!

 

Källan i ”Sprängesta´n”

Märta Andersson, en äldre dam, född 1910 på Stora Salen och uppväxt där, som nu bor på Hällesäter, berättade vid telefonsamtal den 4/2 2000 om källan i Sprängesta´n. Källan ligger åt öster med berget mot väster nämnde hon. Carl Klingspor var en man som satsade på mycket och hade många idéer om att öka besökandet på Kinnekulle. Märtas farfar berättade att Carl Klingspor skulle bygga en hälsobrunn i Sprängesta´n.  Där det finns en källa med järnhaltigt vatten. Någon geolog tittade på detta men kom fram till att det var för lite vatten från källan så det blev inget av. Detta var samtidigt som utsiktstornet byggdes.

 

Någon har berättat att källan dikats ut sedan dess. Märta planerade att visa källan för Bror Jansson, ”pastor Jansson” i Medelplana någon gång på 1980-talet. De åkte upp till Stora Salen, med när de gått en bit från Stora Salen mot källan orkade hon inte att gå längre (hon har numera rollator men den trodde hon inte skulle kunna hjälpa henne ner till källan nu!).

 

Prästen i Medelplana gick hit till källan och hämtade vatten (källan ligger dock i Österplana socken påpekade Märta). Prosten hette Bergland och därför kallas källan för Berglands källa.

 

[Andersson, John-Erik: Min hemsocken. Lidköping 1958 sid 56: Lars Bergland blev kyrkoherde här 1722. Dog som stiftets ålderman 1801, 89 år gammal. Hans son Peter Bergland var född 1753 och efterträdde fadern 1801 men dog redan 1804 av ”stenplåga”. Han var kunnig i medicin och kirurgi ”varmed han hjälpte mången bland allmogen”. Det torde vara efter Peter som ”Berglands källa” uppe i Sprängestan har blivit uppkallad. Han ansåg dess vatten vara hälsobringande och enligt berättelser lär han ha låtit hämta sitt dricksvatten därifrån dagligen och även skulle han ofta gått ditupp själv och druckit av källans vatten direkt.]

 

Floran

1776 gav en man vid namn Bjerkander ut en flora över Kinnekulle, där han försökte förklara den olika utbredningen av olika växter på berget genom att klimatet skulle vara olika på olika höjd över havet, d v s ungefär som olika fjällväxter varierar med höjden. Numera vet vi att det inte är klimatet på Kinnekulle utan främst skillnaden i näring som styr utbredningen av olika arter.

 

Linné på Högkullen 1746

Jun. 21.

RESAN ställdes ifrån Medelplana åt översta Kinnekulle, sedermera norr om kullen åt Österplana och Kleva.

KULLATORP låg på västra sidan om kullen på en liten plan skiversten, eller kråkberg, härifrån stego vi upp på översta kullen till fots, emedan vi med häst ej kunde resa uppför den branta sidan.

ÖVERSTA KULLEN bestod hel och hållen av gråberg med jord betäckt. Han var ojämn, och ej något synnerligt fält, mest över­allt med vild barrskog överväxt, och stora ojämna gråstenar be­strödd. Det är märkvärdigt, att här överst på kullen skall finnas endast gråsten. Därav ses, att ej alla gråstenar äro skapade i begyn­nelsen, utan att de äro även som de andra stenarter tidens barn, emedan sandstensvarvet är blivet av sand; kalkstensvarvet av lera, med sina petrifikater; skiverstenen av mylla, och myllan av väx­ter; över alla desse ligga gråstenarne, som alltså här icke kunna varit skapade. På västra sidan om kullen syntes en lång horisont över Vänern. Hällekis syntes som ned för fötterna; Läckö låg på en smal och lång holme, vilken utsträcktes hela 2 milen, såsom ett handkläde ifrån Lidköping ut åt Vänern; här utanför syntes öarne Eken och Lurö. Vi hade här kunnat se staden Åmål på Dal, som ligger tvärt över Vänern, om himmelen varit klarare. På östra sidan syntes stora trakter, många sätesgårdar, och vid pass 40 kyrkor, såsom:

Björsäter        Berg                                    Broby                                   Forshem
Fullösa                                 Götene                                 Gösslunda       Holmestad
Husaby                                Hangelösa      Kestad                                 Kleva
Källby                                  Leksberg        Ledsjö                                  Lidköping
Läckö                                  Jung                                     Lugnås                                 Mariestad
Mellby                                  Råda                                    Rackeby         Skälvum
Skalunda         Skeby                                   Strö                                      Skara
Saleby                                  Trässberg       Vedum                                 Vättlösa
Sil                                        Senäte                                  Sunnersberg    Åsaka
Örslösa                                Österplana      Otterstad        Västerplana etc.

 

Denna högsta kullen ligger mer i norr, än åt söder, ty hela Kinnekulle, som är i norr och söder avlång, är högst, och bran­tast på norra sidan, men bredare och flackare åt södra; mitt på denna kulle var en liten, men djup mossa, full av Calla (Flor. 744.): här ovanpå växte Trientalis (Flor. 302.) Oxalis 385. Pyrola uniflora 334. Linnaea 522. Murklor 1102. {toppmurkla} Ranunculus 466, som kallades solögon, och Lycopodium dicothomum 857 {mattlummer}, som kallades lusblommor.

INGEFÄRA förmentes allmänt växa på Kinnekulle; men det är så omöjeligt, att ingefära här kunde växa vilt, som det är, att Kinnekulle kunde flyttas till Ostindien, helst ingen trakt är i Eu­ropa så varm, att ingefära därstädes kan växa, utan har ofelbart någon hämtat av roten Calla (Flor. 744.), och den utgivit för ingefära.

TRYFFEL eller Tubera (Fjor. 1116.), växte under jorden nedan­för kullen, och norr om honom i lika höjd med Kullatorp, vilka röjdes genom det, att svinen här i skogen oförlikneligen genomgravit jorden; men alla, dem man här fant, voro små och föga större, än bönor. Denna växten, som ej synes ovan jorden, finnes igen i täta skogar, helst då man ser, att svinen flitigt gravit, vilka alltid sätta denna delicen fram för all annor mat, och genom sin goda lukt lätt märka den.

ADOXA (Fjor. 326.) växte mycket ringa norr om Kullatorp.

(2008-05-10 16:12)
http://www.kinnekullehembygd.nu/utsiktstornet.htm
 

Kinnekulle_Lacko

kottex

arla

semper

coop-nara

celsius

vida

Filtrera nyheter

År Månad

Postadress:
OK Klyftamo - Orientering
Box 2
54016 Timmersdala

Besöksadress:
Klyftamostugan
53391 Götene

Kontakt:
Tel: 0511-342715
E-post: This is a mailto link

Se all info